Den svenska skolan står inför en utmaning när det gäller moderna undervisningsmetoder och ökade krav på ledarskap i skolan. Samtidigt pågår fortfarande en debatt om hur skolan ska styras; statligt eller kommunalt? 1991, genomfördes kommunaliseringen av skolan vilket innebar att ansvaret för det svenska skolväsendet överfördet från staten till kommunerna.
De som menar att statligt styrd skola är en bättre väg att gå, pekar ofta på att likvärdigheten har blivit sämre till följd av kommunaliseringen av den svenska skolan. Detta främst för att landets kommuner har olika ekonomiska förutsättningar för att bedriva skola och att skillnader i resultat mellan elever har ökat sedan kommunaliseringen. Den statliga skolan var enligt förespråkarna dessutom tydligare i sin styrning och läraryrket var mer attraktivt innan kommunaliseringen.
De som förvarar kommunaliseringen menar att de brister som lyfts fram om svensk skola idag är samma som lyftes fram när skolan stod under statlig styrning. Skolorna efterfrågade då friheten i att utforma anpassade lösningar. Även under centraliseringen av skolan talades det om försämringen av matematikundervisningen och att skolan inte var likvärdig för alla. Framförallt menar förvararna att vi behöver lämna debatten om vad som varit för att möta de utmaningar som framtiden för med sig.
Mitt uppdrag som kvalitetsstrateg och tjänsteman är inte debattera denna fråga, det är för våra folkvalda politiker att besluta vad som är bäst för svensk skola. Mitt uppdrag är att bidra till en högre måluppfyllelse och ökad kvalité utifrån de förutsättningar som vi har. Däremot tror jag att det är viktigt att känna till debatten och historiken för svensk skola när man arbetar med den.
Läs även Simons tidigare inlägg:
”Inflytande för unga ger bättre kvalitet i beslutsfattandet”
”Hemligheten med att tala inför publik”
”Varför är matematik så viktigt?”
”Vad behöver vi förbättra?”
”Skolinspektionens dag, skolverkets besök i Varberg”
”Första mötet med skolpolitikerna”
“På plats, på väg”
“Bra start”