Hittills beskriver nog känslorna ”JA!” och ”OJ!” bäst min upplevelse av att vara trainee som trafikplanerare i Varbergs kommun. Här finns så mycket att lära, så mycket att sätta mig in i, så många roliga arbetsuppgifter jag vill och får vara en del av och så mycket att ta hänsyn till i arbetet med dem. Allt det där visste jag ju innan jag började här, men likafullt blir det så tydligt när jag nu är här och ska omsätta teori i verklighet.
Hållbart resande ska vara fokus i mitt arbete. Det har än så länge framför allt inneburit att jag fått hoppa in i en redan pågående process med att ta fram en ny cykelplan för kommunen.
En lördag strax efter att jag börjat stod vi som arbetar med cykelplanen på torget i Varberg. Där mötte vi så många medborgare och intresserade vi kunde: berättade hur vi tänkt, diskuterade och samlade in synpunkter för att vi skulle få koll på om vi var på väg i rätt riktning. Jag har sedan sammanställt synpunkterna och vi arbetar nu med att försöka svara på dem och föra in dem i arbetet med cykelplanen. Processen gör det in på skinnet tydligt för mig hur viktigt det är med kommunikation. Kommunikation mellan tjänstemän, politiker och medborgare. Det blir också uppenbart hur svårt det är att navigera mellan olika önskemål, resurser och behov. Tur att vi tjänstemän har politikerna, medborgarnas företrädare, till hjälp när vi ska väga olika önskemål mot varandra!
Som de två andra traineerna på samma förvaltning, Anna och Jimmy, redan berättat har vi också varit ute på tre veckors praktik. Där fick jag en inblick i hur bred vår förvaltnings arbete är. Det känns som en ynnest att få vara anställd i en kommun där både planerings- och driftarbete sker i samma förvaltning. Att få lära känna de människor som ska förverkliga och ta hand om idéerna jag och mina närmaste kollegor på trafikavdelningen spottar ur oss kändes väldigt nyttigt. Det gav nya perspektiv på staden att få se hur mina förvaltningskollegor sprider ut sig och sköter om minsta blomma.
Åter på kontoret hade jag knappast hunnit landa innan det var dags för en omgång VAB och egen sjukdom, sådant som också hör till för en småbarnsförälder. Därför förstärktes både ”JA!” och ”OJ!”-känslorna när jag i slutet på förra veckan kom tillbaka och fick sätta mig in i vad mina kollegor gjort i arbetet med cykelplanen. Nu ska här planeras! Och kommuniceras.
Se även min profil här!