Nu har det snart gått en vecka sedan branden på Oceanhamnen härjade. Jag och mina kollegor har haft fullt upp med nya samarbeten, möten, utredningar och avrapporteringar. Vi är tillbaka på banan med full manstyrka och positiv energi.
Förra helgen tillbringade jag min tid framför datorn med en stor oro om min framtida arbetsplats. Jag tänkte även på personalen som fanns på plats och mina medborgare i Halmstad. Var skulle vi tagit vägen om vinden hade vänt? Lyckligtvis hade vi turen på vår sida. Det mest betydelsefulla är att ingen människa kom till skada och att all personal från Halmstad Hamn och omkringliggande företag kunde komma tillbaka till sina jobb på måndag morgon.
Det är säkert många som undrar hur räddningspersonal, besättningsmän och mina kollegor som var på plats kände sig. Svaret på den frågan är synnerligen individuell. Det som däremot var gemensamt för mina lagkamrater var att det personliga engagemanget förstärktes enormt mycket.
”I en sådan här situation glömmer man allt annat och hjälper till med det man kan. Det finns inga mallar eller regler på hur man ska uppföra sig och reagera på situationen. Alla som befann sig här hittade sin roll och bidrog med det man kunde”
De som befann sig plats upptäckte snabbt egenskaper hos sig själva och andra som annars inte uppenbarar sig i lika stor omfattning när man utför sina vanliga dagliga rutiner. Exponeringen av dessa egenskaper bidrog till att gruppen på Halmstad Hamn lärde känna varandra närmre och en förstärkt laganda som resultat.
Jag vill passa på att tacka mina kollegor som ställde upp med utomordentliga insatser under helgen, räddningspersonal som gjorde en unik insats och lagteamet för det imponerande informationsflödet på Halmstad kommun.