Min tid som trainee är snart över. Det är värt att sitta fem minuter och tänka tillbaka. Det har varit många utbildningsdagar, med allt från kommunallagen till kommunikation och ledarskap. Det har varit många projektdagar, där vi i traineegruppen har tagit oss igenom förstudie, projektplan, genomförande och nu slutrapport. Det har varit många Aha! Jaså? och Nej, men!? på vägen och när jag faktiskt ger mig till en återblick inser jag att jag har lärt mig otroligt mycket på vägen. Till exempel att mailen i min inkorg är offentliga handlingar, att det är bra att be om betänketid när en journalist vill ha mitt uttalande och att det är en himla skillnad på chefskap och ledarskap. Men framförallt har jag lärt mig mycket om mig själv och hur jag fungerar i olika arbetsgrupper. Och mycket om vägarna och trafiken i Halmstad, förstås!
Efter årsskiftet börjar jag på en heltidstjänst som trafikmiljöingenjör. Arbetet med trafiken tar aldrig slut. Staden växer, vi reser mer och sättet vi tar oss fram på förändras. Strävan mot nollvisionen fortsätter; vi måste hela tiden arbeta för att öka trafiksäkerheten.
Jag var nyligen med i inspelningen av en film, som ska visa vilken bredd kommunen har som arbetsgivare och hur kul det kan vara att arbeta här i Halmstads kommun. Medarbetare från olika verksamheter intervjuades, och jag var en av dem. Jag kände mig lite fånig där jag stod i min neongula varseljacka framför Slottsbron, med trafiken susandes i bakgrunden, och skulle svara på vad som är det bästa med mitt jobb. Vad är det bästa med mitt jobb? Jo, att det är så klurigt. Det är svårt, helt enkelt. Det finns så många saker att ta hänsyn till, som trafiksäkerhet, stadens utveckling, framkomlighet för utryckningsfordon, hållbart resande, barns möjligheter att röra sig i sin egen hemstad, rörelsehindrade, synskadade, miljö, social integration mellan olika bostadsområden, leveransfordon, snöröjning… Och det är aldrig så att det finns ett rätt och ett fel, och så ska man bara välja mellan dem. Välja rätt. Nej, det finns många olika lösningar som är mer eller mindre bra, som är bra på olika sätt, som är bra för vissa och sämre för andra. Tro mig, det är klurigt.
Jag jobbar med något som aldrig tar slut, som är svårt, som engagerar människor och som känns meningsfullt. Och jag jobbar i staden som har Sveriges finaste dialekt (enligt mig). Inte konstigt att jag har framtidstro.
Mys i höstmörkret, ta hand om er och använd reflexer och cykellampor!
Läs även Stinas tidigare blogginlägg:
”Gammalt och nytt”
”Morsning korsning”
”Cyklande superhjältar”
”Åsikter och insikter”
”Fullt upp!”
”Trainee Halland drar norrut!”
”Ute och cyklar?”