Jag heter Frida Bergentoft, är 23 år och nyexaminerad processdesigner. Som processdesigner arbetar man, precis som det låter, med att designa processer av olika slag. Min utbildning på Malmö Högskola resulterade i en härlig blandning av grafisk design, programmering och innovation. Problemet med mig är att jag tycker allt är fantastiskt kul och jag vill göra allt, gärna på en och samma gång. Lösningen till detta problem hittade jag i en annons för en traineetjänst som Digital Designer för Region Halland.
Tidsspannet mellan att jag fick tjänsten till att jag äntligen fick börja arbeta sträckte sig över flera månader och det är inte svårt att gissa hur mycket jag längtade efter att få börja jobba. Den långa väntan bidrog till ökade förväntningar men även nervositet över att vara ensam om att vara ny och förvirrad. Jag har haft turen att påbörja min traineetjänst i samma veva som flera förändringar var under utveckling på Region Halland. Det är spännande att få vara med i utvecklingen samtidigt som det är skönt att det i och med förändringarna fanns fler än bara jag som var förvirrad. Vad gäller mina höga förväntningar överträffades de redan första dagen och jag cyklade hem med ett leende så stor att det såg ut som jag svalt en galge.
Jag har sedan start fått väldigt mycket ansvar. Idag ansvarar jag för ett antal småprojekt samtidigt som jag arbetar med ett större teambaserat projekt. I skrivande stund är jag stationerad på Intranätservice. Här arbetar jag med inspirerande och kunniga kollegor med bland annat ett projekt som syftar till att förenkla åtkomsten av vårdinformation i form av en ny webbplats. Det är ett spännande arbete att vara involverad i och jag får kombinera mina kunskaper om användbarhet, webb och design med mina ännu inte utvecklade kunskaper om vårdarbete.
Mina dagar på Intranätservice ser aldrig likadana ut och nya projekt dyker upp titt som tätt. Det känns nästintill overkligt att kollegor kommer till mig för att höra mina åsikter. Min önskan om att göra allt på en och samma gång sätts på prov och ständiga prioriteringslistor fyller mitt skrivbord. Dagligen förvånas jag över att det får plats mer information i mitt huvud och min rädsla för presentationer börjar blekna bort. Nu är det äntligen på riktigt!