Jag läser, tittar och letar. Jag andas, äter och drömmer. Jag tänker, planerar och funderar. Konstant. På sociala medier och allt möjligt som begreppet innebär. Jag läser användarvillkor, lagar och regler för olika kanaler. Vem äger materialet? Statistik. Nya kontakter. Jag omvärldsbevakar och utvärderar både nutid och framtid. Facebook, Instagram, LinkedIn, Twitter, Youtube…
Men det viktigaste jag har lärt mig kan nog formuleras i en enda mening:
Organisationer ska inte finnas på sociala medier bara för att ”alla andra gör det”.
I första hand måste det övergripande syftet med närvaron i sociala medier gå hand i hand med syftet för organisationens blotta existens. Om det inte hjälper din kärnverksamhet så finns det ingen anledning för dig att lägga ned tid på att arbeta upp en kanal där.
Vi tar Polisen som ett exempel. Vad är Polisens uppdrag? Att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Varför finns Polisen på sociala medier? Jo, för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Och det gör man på flera sätt, utan att vi som följer dem egentligen tänker på det.
Tiden på Polismyndigheten börjar lida mot sitt slut. Det har gått så fort, men ändå långsamt. Jag känner mig nästan som hemma här, men ändå längtar jag hem. Under min tid i huvudstaden har jag bland annat fått flera idéer hur Hallands sjukhus kan jobba med och i sociala medier på ett sätt som vår kärnverksamhet, sjukvård, kan nyttja. Vi får se vart det landar!
Läs även Johannas tidigare blogginlägg:
”Utbytesperioden är igång”
”Andas ut, andas in”
”Full fart överallt”
”Den bästa tiden på året”
”Vad gör du på ditt jobb egentligen?”
”Då och nu – en sjukhusreflektion”