Eftersom mycket på jobbet är sig ganska likt sen senast jag skrev ett blogginlägg tänkte jag ta tillfället i akt att berätta lite om avdelningens senaste utflykt! I år vankades en cykeltur i Köpenhamn för att studera och inspireras av danskarnas välutvecklade cykelvägnät. Förväntansfulla stod vi 07.34 samlade på Falkenbergs tågstation med cyklarna i högsta hugg för att hoppa på tåget söderut. På perrongen i Helsingborg hördes någon nämna att ”vi bör nog hålla ihop”, ungefär två minuter innan vi alla spreds för vinden på ”Knutan”. Efter lite ihopsamlingsarbete och en kort färjetur över Kattegatt fick vi äntligen tillfälle att prova på cyklarna när vi tog en kort runda i Helsingör.
Det var ungefär här jag upptäckte att min cykel kanske inte är i riktigt så bra skick som jag från början hade trott, då bakdäcket ser allt plattare ut. Jag håller dock tyst, trampar på och tänker att jag lite diskret kan pumpa däcket vid nästa uppehåll. Så blir det dags för nästa tågtur, denna gång mot Hellerup i norra Köpenhamn där själva cykelturen ska starta.
Med nypumpat däck och fortfarande på gott humör ger vi oss sedan äntligen av! Och kommer ändå några hundra meter innan det smäller till i mitt framdäck! Dags för lite uppehåll igen med andra ord… En timme och några muttrande kollegor senare så är jag återigen redo att ta mig an cykelstaden Köpenhamn! Detta får bli en av lärdomarna jag tar med mig från Danmark. Det gäller både på mikronivå när man ska planera för sin cykelutflykt, men framför allt på makronivå vid planering av städer tror jag det är extra viktigt att lyfta fram cykeln.
Jag fascineras av danskarnas förmåga att göra just detta. Det råder en helt annan cykelkultur där än det gör i Sverige. Hela 52 %, alltså mer än hälften av Köpenhamnsborna tar cykeln till jobbet. Man låter cyklarna ta ordentligt med plats i staden, och är inte rädd att prova nya och innovativa lösningar. Detta är helt tvärt emot hur läget ser ut i Sverige. Här har länge rått en tradition av att planera staden för bilarna i första hand, där cyklarna hamnar i skymundan och vara med i mån av plats. Det är synd tycker jag, när så många hade vunnit på att fler valde cykeln istället för bilen. I en undersökning av de samhällsekonomiska effekterna av Stockholms regionala cykelplan kunde man visa att varje krona som investeras i cykelinfrastruktur ger mellan 13 och 22 kronor tillbaka till samhället! Jag tror att fler och fler börjar inse cykelns fördelar, både hälsomässiga och ekonomiska. Många kommuner och företag tar fram strategier och policys för att få fler att cykla, men vi har mycket arbete kvar innan vi är på Danmarknivå!
Läs även Christoffers tidigare blogginlägg:
”Synapsen”
”Krossade skådespelardrömmar och papperskaos”
”Från penna till verklighet”
”God jul!”
”Alla vägar bär till Falkenberg”